Mitt arbete med keramik präglas av att jag är på upptäcksfärd i lerans möjligheter, dess begränsningar och mitt eget formspråk.  Jag ser på mig själv som autodidakt eftersom min resa i keramikens värld är min egen och utan formell eller informell utbildning.

I min keramik ligger fria fabuleringar om vad som möter mig i min egen trädgård, med en frihet utan gränser; naturens mångfald och skaparkraft i oändliga varianter av skapelser och uttryck. När jag sitter med leran följer jag de inpulser som dyker upp; och följer de rörelser och former som uppstår. Växtformer och blommor blandas med fåglar och fabeldjur. På något sätt lyssnar jag in vad leran vill och de möjligheter som skapas i stunden. Arbetet med leran är för mig både en lek och en meditation; vägar jag inte känner till; ett äventyr där jag med nyfiken lust söker utvidga mina begränsningar bortom nya uttryck.

Det som står tämligen klart är att jag har hittat mitt eget språk och utryck i lera och glasyrer. Arbetet är långsamt och jag jobbar i egen verkstad utan press, varken av tid eller prestation.  Min drivkraft är nyfikenheten och glädjen i sökandet efter nya former.  Arbetet är helt intuitivt och utan skisser.

Jag söker utmaningen i lerans inneboende möjligheter och begränsningar samtidigt som jag har ett driv till att höja ribban i relation till komplexitet och detaljrikedom.  Det jag utforskat senast är ulika skålformer, gärna på fötter, där skålens glassyr står i kontrast till fabeldjurens, växtdelararnas och blommornas färgglada briljans. Jag strävar mot allt större arbeten där begränsningen ligger i vikten och hur jag lyckas hantera arbetet i processen av modellering och torkning fram till råbrand.

Det har skett mycket på min resa i keramikens värld genom de 10 år jag har arbetat med lera och det känns som att jag fortfarande bara är i början på ett äventyr.